Forgetmenot

Någon, något håller mig sällskap. Jag hörde här uppifrån hur en stol drogs ut och sattes på plats igen - den stol jag själv satt på för tjugo minuter sedan. Snart därefter kändes det som om jag var betraktad. Vågade ärligt talat inte gå ned, visste inte vad jag skulle få se. Ändå tog jag mod till mig och gjorde det. Stolen som jag hade suttit på stod precis så som jag hade lämnat den, något snett udragen från bordet. Diskborsten som hade stått fast på diskbänken med sin sugpropp låg i diskhon. Måste ha varit den som låtit. Inte kan jag tro på att det var en stol som hade flyttats på sig, fastän jag vet vad jag tror på - paradoxalt nog. Men är det inte så att det bara hörs och inte syns? Att när de i den världen gör något för att synas i vår värld gör rablader omkring sig med inte som ändå inte finns hos oss? Om man ska tro på filmen Den osynlige i alla fall. Det är lite knepigt att veta hur mycket man ska tro av det man tror på ibland. Ensam eller inte, känner mig varken eller när jag sitter här och bloggar. Jag vet ju ändå att detta kommer snart publiceras och bli offentligt för hela världen att se. Ensam eller inte, precis när jag skrev det första gången slog det mig att möjligheten finns att det kanske står någon bakom mig och läser över min axel. Mina skyddsänglar? Andar? Demoner? Läskiga tanke. Ibland kan jag be ut i det tomma intet att få något sorts tecken, ibland inte när jag känner att jag skulle dö av skräck av att verkligen få vetskap. Nej, nu... Börjar jag få lite bråttom. Måste klä mig och göra mig respektabel för en kväll ute på stan. My lovely M kom hem igår, vi åkte in till stan och gick lite vilse på södermalm. Det var ett ställe som verkade hyfsat bra, när vi väl hade gått förbi två gånger bestämde vi oss för att gå in. Högljutt, trångt ställe, enda anledningen vi gick in var för att det var billigt dricka. Vi stannade längre än vad vi hade tänkt oss när vi stötte på, eller snarare när ett par killar försökte stöta på oss och höll oss kvar. Inget hyckel där inte, bra med ärlighet. Så kanske var det inte de som höll oss kvar trots allt. Roliga, vettiga personer som höll på med film. Vilket får mig att vilja slita av mitt hår!!! Kroglivet är där man möter människor och är social, helt klart. Men varför ska det behöva vara just där, i ett omöjligt forum, fel miljö och där man i stort sett bara är ute efter en sak?!? Grr. Nej, ikväll ska jag inte vara social. Det blir middag med kompisarna och sedan headbanga och skaka rumpa natten lång.