Forgetmenot

Vaknade en timme tidigare än vad jag hade ställt klockan på. Det verkade vara en hoppfull, blå himmel så jag vinklade persiennerna så att ljuset strilade in. Sedan kom pappa in när han såg att det var ljust i mitt rum. Han sade att jag skulle sätta på Discovery. Där visades det de värsta stunt man kan tänka sig. I de flesta fall var det fallskärmshoppning. Världens bästa fallskärmshoppare skulle svoopa, som är det mest extrema i den mest extrema sporten tydligen, vilket betyder att man hoppar och vinklar skärmen 360 grader och i andra olika vinklar så att man kommer med hög hastighet och kan glida på vattnet när man kommer ned. Han skulle nu hoppa ute till havs och svoopa in i en hajbur, med såklart hajar runt omkring. Skulle han misslyckas skulle han förstås bli hajmat. Självklart gjorde han inte det, även om han såg ut att vara för långt ifrån buren ett tag. Sedan var det många andra stunt med fallskrämshopp; en som skulle hålla samma hastighet som en cabriolet och alltså kunna landa i den, en annan som skulle hoppa från flygpan till flygplan på mycket hög höjd (såklart, om det handlar om flygplan). En annan som med en skateboard skulle glida på en uppbyggd båge i en speciell vinkel över Grand Canyon så att han inte skulle falla in mot klippkanten. Den mannen var dessutom mycket snygg ;) Härligt att se på, även om det är farligt. Men de som gör det vet vad de gör, även om risken finns. Det får nästan mig att vilja hoppa. Speciellt då när man fick se mannen som skulle hoppa från ett flygplan till ett annat. Det kan man kalla att flyga. Att med sin egen fart komma ikapp ett flygplan som måste ha en bromsmekanism eftersom den flyger med hundradubbelt så hög hastighet. Det fick mig dessutom att komma ihåg filmen från igår, Gråta med leende. När någon försökte övertyga honom om att livet är mer än att sprattla med armar och ben och att sparka en boll framför sig. Jaha, vadå? Kärlek var min första tanke. Men som sagt, jag håller med honom. Ser man filmen så förstår man. Man identifierar sig otroligt mycket med honom. Hur som helst är mitt motto att man måste känna att man lever och vad är livet om inte att utmana det..?