Storhetsvansinne
Då man känner sig riktigt liten. Då man i sin lilla, lilla värld färdas genom tid och rum ut till ett universum som man egentligen inte vet någonting om eller känner till. Då när själen ger sig ut på en hisnande resa när man i själva verket ligger stilla i sin trygga säng ovetandes om vårt allt. Tydligen inte! Det är en utomkroppslig upplevelse utan dess like. Medveten om att man ligger i sin säng på detta jordklot som hela tiden snurrar runt sin egen axel. Jorden åker dessutom i en bana runt solen i förhållande till andra planeter i vårt solsystem som i sin tur bygger upp en galax. Galaxer, som vi inte vet hur många det finns av där uppe, färdas genom en obeskrivligt stor rymd med en fart på en så hög hastighet som människosläktet inte ens kan fantisera om. Att abrupt dras tillbaka till sin lilla, lilla bostadsyta och inse att man inte alls ligger stilla - det är storhetsvansinne.