Forgetmenot

Jag tror på att vi alla har ett öde. Även som slumpen finns tror jag inte att den avgör något. Slumpen kan hoppa in och göra det antingen lättare eller svårare för oss och får livet att bli lite som man inte tänkt det, men i det stora hela kommer vi hamna där vi är tänka att vi ska landa. Samtidigt tror jag att om vi bara är oss själva och inte ljuger för vare sig andra eller oss själva om vilka vi är, så lever vi det öde som är skrivet för oss alla och envar. Jämför en blyg, tillbakadragen människa med en lösaktig bossanova. De kan inte ha samma öde så länge de är sanna mot sig själva. Så visst blir livet vad man gör det till. Men att vara någon man inte är gör man sig själv en otjänst. Var ärlig mot dig själv! Att kunna ändra på sig själv måste man nog först ta sig en funderare över vad det är som kommer att förändras. Alla växer vi, hela tiden. Livet sätter ju trots allt sin prägel på oss och vi lär oss mer om oss själva. Ödet förändras nog dock inte, vi kommer bara närmare sanningen, det äkta. Vad som gör livet så unikt, är ju ändå det vi själva är. Varje människa är unik. Hon har ett eget öde. Att vi dessutom möter på varandra genom livet, och kanske till och med kan leva med varandra gör livet så ännu mer fantastiskt. Varje människas liv kan bara utgå från henne själv - men åh, vad det kan kompletteras med andras. Man måste först tro på något för att sedan kunna lita på det.