Forgetmenot

Jag är helt utmattad fastän jag haft en lugn dag idag. Hade mycket stark dödsångest ett tag, då jag började tänka på vad man skulle göra om man skulle få reda på att man inte hade länge kvar att leva. Att bära på en obotlig sjukdom och att veta att man kanske inte får uppleva allt som livet har att ge. Att få barn till exempel. Vad som än skulle kunna hända skulle jag vilja se mitt barn, få veta hur det ser ut och hur det skulle kännas att få hålla det i min famn. Värmen från dennes hud, det mjuka bebisfjunet och den underbara lukten. Är det rätt att vilja föda fram ett liv om man bara har liten tid kvar själv? Vad skulle barnet tycka om en när det blir stor och förstår varför det finns till utan en mamma? Skulle det vara stolt över att finnas till för att ha gett sin mamma världens lycka? Denne som inte skulle få chans att lära känna sin egen mamma, få veta vem hon var och vad hon stod för. Inte få lära sig om det livet gett henne. Vad vet jag om någon som inte ens finns..?