Forgetmenot

Flygfärden styrde sin resa till Magaluf, med mellanlandning i Madrid, både på dit och hemfärden. På vägen dit fick vi vänta i två timmar i Madrid. På vägen hem var flyget försenat så att vi kunde gå på efter bara tio minuter, vilket ju i och för sig var bra, trots att jag hatar att vänta. Hettan slog förstås emot en när man gick av från planet och den svenska atmosfären där inne. Men så desto skönare i vattnet som åtminstone måste ha varit minst 24 grader varmt. Med madrasser som man köpte och låg på vid stranden badsolade man även med i vattnet. Lömskt eftersom det fläktar mycket skönare där ute när man ligger och guppar och driver ut med vågorna, än när man ligger uppe på land och steker. Solen tar ju lika mycket för det. Första dagen var jag helförbannad på hela resan. Det började med att jag blev av med solkrämen som låg i handbagaget, då man inte får ha något flytande med sig. Jag tänkte att det inte kunde klassas som flytande när det är kräm, men nej, där fick jag tji. Och det problemet började med att pappa skrämde upp mig med att väskorna kunde försvinna i mellanlandningen. Alltså var vi tvungna att plocka ut det viktigaste att ta med i handbagaget. Och det ska tilläggas, att det mesta jag hade med var viktigt för mig. Linsvätskan fick jag lov att chansa på att den kom fram, med väskan, så glasögonen var ett krav att få med. Lyckligtvis försvann ingenting, förutom solkrämen, som var viktig även den - jag ville ju inte bränna mig det första jag gjorde. Hatade mig själv ganska rejält där ett tag för min dumhet. Men insåg att jag var tvungen att släppa det, annars skulle jag inte klara av dagen ens. Lika förbannad var jag för att jag höll på att ställa in hela resan, men då skulle väl antagligen pappa fått spader och resan hade blivit ännu mer förpestad, så jag nämnde ingenting framför honom. Brorsan sade det jag redan visste: det borde du ha tänkt på lite tidigare, när jag inför honom ventilerade lite om att han kunde tagit med sig en kompis istället. För han skulle uppenbarligen bara festa ändå, vilket jag inte riktigt kom dit för att göra. Min naivitet till att förtränga att det inte är mer än ett partyställe, fick mig också att hata mig själv till viss del - att jag inte hade dragit mig ur tidigare. Trots det lyckades jag ta mig ut, när jag väl hade fått i mig alkohol - hade jag inte fått det skulle jag nog inte följt med ut. Och det var inte lite, vilket fick sin utdelning senare på natten. Av ren berusning tog jag dessutom några cigarettbloss av alla som rökte omkring mig, och det var väl det största misstaget. Nej, jag är inte rökare och kommer aldrig bli. Men passiv rökare blev jag grovt. Samma kväll kom en ny in i sällskapet, som jag på en gång märkte var en uppenbar kopia av en snygg amerikansk skådespelare som jag dagen efter inte hade något minne av vem. Bara första anblicken av honom gjorde klart vem det var, Ashton Kutcher. Och det är ingen underdrift. Han såg till och med bättre ut än honom, av det faktum att svenskar är de vackraste på jorden plus att jag själv tycker att Ashton Kutcher ser lite löjlig ut som värst. Men samma mandelformade ögon med djup hasselnötsbrun färg, samma nyans i håret - lent som silke, en väldigt rak näsa och en välrakad skägglinje som var på utväxt. De andra i sällskapet var som miniatyrer av sin mamma, både till sätt och utseende. Långt och mörkt, antagligen självlockigt hår och säkert lika bra människor inuti, även om jag inte lärde känna dem så bra. Sista matchen såg vi såklart på storbildsskärm på en restaurang, och efter den var det karneval i staden. Fick även en natt, som förmodligen alla någon gång fantiserat om, som jag sent kommer glömma ...