I sig ett sorts vemod

Mina läppar har smak av vin. Kanske kommer det ge svar på tal uppe i huvudet snart då det lättare slinker ned än vad den något snåla middagen gjorde nyss. Det har varit en riktigt tråkig dag idag. Man skulle kunna kalla det en lugn dag, och ja, antagligen måste man se det som så. Men nej, fastän det inte händer någonting kan det kännas stressande att vara i just ett ingenting. Det är något ensamt och kanske i sig ett sorts vemod över en sådan här dag. Vad man kan sakna någon, som man vet att man har att träffa! Någon som man vet finns där, som tänker på en och som räknar tiden tills vi ses igen. "Jag fattar inte hur mycket jag saknat dig förrän vi ses ..." Eller inte gör det, det är just det - att bara ha någon som man vet att man kommer få träffa snart, oavsett vad. Jag saknar! Och det gör mig så förbannat irriterad att det är andra människor som bestämmer mitt mående på detta sätt. - Med deras icke-existerande frånvaro.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback