En existens måste få finnas till
Under resan till Magaluf började jag på boken Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät, av Paulo Coelho. Jag hade väntat in ett tillfälle och även på mig själv att börja på den, då jag visste att det skulle komma att kräva hela mitt väsen. För jag vet att det är tunga böcker han skriver fastän, som min pappa sade, det inte är en bok på fem hundra sidor. Själv kontrade jag med att nej, kanske inte, men det känns som det och är/skulle skulle lika gärna kunna vara en sådan med all dess innehåll och den starka kraft som ligger i orden. Julia Roberts har sagt enligt baksidetexten att hans förmåga att skriva låter som musik. Och det är sant, som en mäktig låt man måste lyssna på från första till sista tonen är man uppslukad av boken från första till sista sidan och vill aldrig lägga den ifrån sig. Den var bara inte tung och insiktsfull, det var en bekräftelse på något jag redan visste - något som redan har flugit in i min värld, som en vind av Paulo Coelhos andetag, och som jag hoppas sprider sig mer i världen. Om inte, så borde denna bok läsas och bara den bli en effekt av sig självt. Alla ni som läser detta, läs boken och sprid detta till er omgivning - världen behöver det! En bok utöver det vanliga, men ändå inte ...
Jag som brukar citera och rescensera det jag läser tänkte även nu vika in hundöron för att markera sådant som jag tyckte var bra sagt, bra sammanfattat och så vidare ... Men jag insåg ganska snabbt att det skulle innebära att jag skulle behöva skriva av hela boken, och nöta ut dess sidor. Sista halvan av boken började jag dock lite smått att göra så, att nöta ut boken var inte ett problem. Jag ville gärna att det skulle synas att den hade blivit väl läst, det hade den förtjänat. För att göra det rättvisa kände jag mig tvungen att återge den första halvan av boken också. Därför har jag bestämt mig för att här delge första och andra seminariet, det tredje kräver att man läser boken - och förstår vad som menas med just den. Kommer även ge Paulo Coelhos förord till boken och delar av boken i ett annat inlägg.
Den tid jag läste boken var en upplyst tid för mig - då jag kände mina ögon lysa av en glans jag inte förut sett - för att den gjorde stort intryck på mig, också även för det som hände utanför bokens sidor.
Jag som brukar citera och rescensera det jag läser tänkte även nu vika in hundöron för att markera sådant som jag tyckte var bra sagt, bra sammanfattat och så vidare ... Men jag insåg ganska snabbt att det skulle innebära att jag skulle behöva skriva av hela boken, och nöta ut dess sidor. Sista halvan av boken började jag dock lite smått att göra så, att nöta ut boken var inte ett problem. Jag ville gärna att det skulle synas att den hade blivit väl läst, det hade den förtjänat. För att göra det rättvisa kände jag mig tvungen att återge den första halvan av boken också. Därför har jag bestämt mig för att här delge första och andra seminariet, det tredje kräver att man läser boken - och förstår vad som menas med just den. Kommer även ge Paulo Coelhos förord till boken och delar av boken i ett annat inlägg.
Den tid jag läste boken var en upplyst tid för mig - då jag kände mina ögon lysa av en glans jag inte förut sett - för att den gjorde stort intryck på mig, också även för det som hände utanför bokens sidor.
Kommentarer
Trackback