Forgetmenot

Utvilad och ren efter en dag på stranden. Väldigt svettigt, men vad passar då bättre än ett dopp i det blå. Ned i den tillfredsställande kylan, lägga sig för att flytas med och känna vattnet som bär upp en. När jag så väl hörde ett plan brumma högt över mig och blickade upp i himlen, kom jag på mig själv att befinna mig i ett annat sorts flygande tillstånd. Att förnimma känslan av att sväva under himlen är det mest självklara som finns. Det är inte bara i himlen man kan flyga, det är att kunna se uppåt. Och för att kunna göra det måste man "vara nere". Ligger man dessutom i havet finns det inget som drar nedåt. Havet och himlen är varandras spegelbilder. De är tvillingsjälar som kommit bort från varandra, men ändå inte. För någonstans möts de - vid horisonten.