Forgetmenot

Fyller upp lite mer vin och sätter mig framför datorn. Har nyss sett Let's dance efter viss vånda om vad man skulle välja att se på teve. Vanligtvis vill jag nog hellre se Så ska det låta, så att man också hinner se en film. Ikväll går Mr. and Mrs. Smith. Hade mycket hellre kollat på kanal ett, men istället blev det fyran och Let's dance då jag inte har lika stort behov att inte missa en sekund av det. En dans mer eller mindre gör inget, men missar man något av Så ska det låta missar man hela programmet, enligt mig. Hade jag bara följt min instinkt, vad den än må ha varit, hade det blivit mycket bättre. Kanske var det den jag valde för vad ska man annars tro? Att man lever i den värsta av världar? Det enda man kan göra är att göra det bästa av saken och inte låta sig förstöras för mycket av något så oexisterande men ändå verkligt som krossade förhoppningar. Så kvällen slutar trots allt här vid bloggen i väntan på slutet av Let's dance med Michael Bolton i stereon. I'm not made of steel hörs sjungas just nu. How convenient måste jag säga då jag inte har den svenska översättningen på tungan, eller kanske snarare i fingrarna just nu... Kanske borde jag ha zappat över till ettan när filmen började, men just då skulle Danny dansa. Det vill man ju inte missa =) Han är helt klart grym, när han dessutom är så otroligt lik min brorsa måste man bara se på och inse att brorsan antagligen har många tjejer efter sig. När han hängde sig över en stol och kollade i några minuter frågade jag honom om det lite på skämt. Han höjde bara på ögonbrynen och pst:ade bort det lika skämtsamt bort det. Skivan har hunnit förbi min favoritlåt, Soul of  my soul och spelar nu Ain't got nothing if you ain't got love. Det slutar alltid med att jag lyssnar skivan igenom då den näst sista låten också är en stark favorit, In the arms of love.