Forgetmenot

Imorse vaknade jag av en puss på kinden, vilket är ju ett bättre uppvaknande till skillnad från igår då jag väcktes av att den var blöt, i följd av en mardröm. Det första man såg när man kollade ut genom fönstret var återigen snö. Det lockade inte att gå ut och åka hem i det vädret så istället tänkte jag sätta på datorn och blogga lite. Hittar jag då knappen för att sätta på datorn? Nej! Hur trött/dum kan man vara? Inte kan den sitta bakom datorn tänkte jag. Lade mig i sängen igen och försökte tänka förnuftigt. Gick upp igen och trevade med fingrarna där jag redan hade letat en gång. Inte heller då hittade jag den. Somnade om och vaknade inte igen förrän jag blev hungrig och bestämde för att åka hem. För att inte behöva gå en bit för att komma hem släppte jag förbi en massa bussar för att vänta på just den som går direkt utanför vårt hus. Jag står lutad i busskuren och till slut kommer den. När jag kliver ut blir jag överraskad av att det står så mycket folk och väntar att jag för en sekund blir osäker på om inte någon ska kliva på. Tydligen måste jag ha sett tillräckligt nonchalant ut gentemot bussen för den tar sekunden i akt och åker därifrån. Tji fick jag! Snabbt försöker jag se cool ut som om jag inte alls skulle på den bussen. En bråkdels sekund funderade jag på att vänta på nästa likadana buss men inser att det skulle vara kallare än att gå den där inte så jättelånga biten hem. Lyckligtvis står även bussen som jag måste byta till på station och tar mig en punkt.se och läser den hela vägen hem. Då menar jag hela vägen hem. Plötsligt tänkte jag inte på att det var så kallt och jobbigt att gå när jag läste världens roligaste krönika på länge. Det fick mig även på lite tankar på att man kanske borde skicka in och försöka få ut en krönika i deras tidning, hemsida...