Min egen fiende eller vän?
Att trigga igång sig själv är en bra metod att få arslet ur vagnen. Eller inte. Humöret ändras fram och tillbaka och vet inte vart den ska ta vägen. Har man väl fått igång sig tycker man sig vilja mer och tro att energin räcker länge och väl så att man faktiskt kan bli och vara så man egentligen bara känner sig för tillfället. Stannar man däremot upp så kan man vara säker på att det är bara en själv som sätter hinder, eller i det andra fallet är sin egen vän. När jag konverserade med bästa vännen här om dagen kom jag åter att tänka på att jag har allting att ta. Vad som helst att välja, göra precis vad jag vill. Är en fri människa som kan göra precis vad jag känner för. Men nej, inte fri från mig själv. Ett beslut kan göra så mycket. Vad vet man är rätt? Ska man göra vad man tror är rätt eller det som känns rätt? Kan ett beslut avgöra alla mina andra, framtida beslut och få mig att vilja annat? Ska man besluta för sig det där som man vet kan förändra, fastän man känner sina andra beslut vara mer omfattande? Vad är mest/minst omfattande? Vad är ärligast? Kan man lägga allt på det man tror på, drömmer om utan att riskera att tro att man kunnat göra annorlunda? Vad handlar allting egentligen om?