Forgetmenot

A ren förskräckelse vaknade jag klockan fyra inatt av att jag ville skjuta två tjejer som hade kommit in i vårt hus bakvägen. De var ju inte av oss, men ändå brorsans kompisar. Att döda eller bli dödad var vår kod. Att inte någon annan reagerade på att de smög in bakvägen fattade jag absolut inte, jag visste ju att jag var tvungen att handla snabbt fastän jag inte fick döda dem. Dessutom var jag var livrädd när jag inte hittade min k-pist i vårt så kallade högkvarter (hemma hos en kompis) som jag var tvungen att ha i beredskap ifall någon skulle komma in. Någonting sade mig att det handlade om Jigsaw och att det skulle komma att hända något plötsligt och ohanterbart, därför så läskigt. Vi var också tvungna att sova så att vi inte skulle vara helt ofokuserade när det väl hände något. Hur jag skulle göra med linserna var ett problem. Jag kunde inte sova med dem, inte heller kunde jag vara utan dem om något hände och inte kunde se vart jag skulle skjuta. Mycket skrämmande, och stressigt - tur att jag vaknade. Sedan vågade jag inte somna om med risk att jag skulle fortstätta drömma om det samtidigt som jag inte vågade vara vaken i mörkret. Försökte intala mig det som min morfar brukade säga till mig när jag var liten "tänk på blommor och bin". Framåt morgonkvisten drömde jag faktiskt om något annat, blommor och bin var det inte, men den var inte fullt lika läskig som den första drömmen. Det kan man inte "i sina vildaste drömmar" förstå att den var så läskig som den ju faktiskt  var inatt.