Samma hopp, samma längtan, lika krossad varje gång

Hur fan kan man vara så dum att man går på det en andra gång?
När är krossade förhoppningar verkligen krossade, så att det inte finns allra minsta hopp kvar? Förväntar man sig verkligen fortfarande, trots att det inte finns något kvar?
Vad ska man göra med sig själv?
Börja om hela denna kväll. Spola tillbaka filmen som jag spelade in kanal etts fredagskväll på och kolla på tills jag stupar i säng. Allt för att få den till det den ska vara, allt för att få den ogjord...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback