Forgetmenot

Igårkväll kom jag på mig själv att nästan tänka, det var mer en känsla, något som jag i nästa sekund tänkte högt för mig själv. Jag älskar mig! Å ena sidan höll jag med mig själv fastän jag vet att jag har svikit mig själv så hårt att jag inte kan förlåta det. Å andra sidan vet jag att andra kan ses vara ansvariga, eller i alla fall delaktiga i det jag lägger all skuld på mig. Därifrån kommer jag återigen rätt in i det faktum att jag själv, helt ensam står på egna ben och gör det jag gör och tror på det. Att jag kan göra vad fan jag vill. När jag vill. Hur jag vill. Så jävla nöjd. På samma gång kan jag hata det då jag vet att jag inte kan gå till någon annan för att finna råd. För hur kan någon annan säga vad jag ska göra eller välja? Men hur ska man ensam klara av att det utan att behöva svika sig själv? Slump eller inte - i dagens City stod det på mitt stjärntecken att om jag vill ha ett klokt råd ska du gå till någon som har ett gott bondförnuft. Du finner svar i en öppen dialog. Hm. Vart ska jag finna denne är det tänkt? Ja, nu om sistens som sagt - Gotland - men det är ett kapitel för sig.