Forgetmenot

Är helt ur fas i mig själv. Började med det stora misstaget att censurera i min blogg vilket jag haft svårt att förlåta mig själv för. Så nu: Förlåt! Ett officiellt förlåt till mig själv och att jag aldrig igen ska göra om det. Kan inte göra annat än förlåta mig själv, orkar inte annat. Ska inte hända igen. den saken är klar! Och så pappa sen, och hans jävla kommentarer som vanligt. Nu att jag inte alls vill något som jag visst vill. Äh, orka med. Han behöver verkligen inte bry sig. Behöver inte honom att bry sig. Så jag borde inte bry mig om honom. Men värst när man verkligen försöker när han inte gör det. Lyckad kan man vara att ha fått lära känna denna fina människa som förhoppningsvis kan få honom att vidga sina vyer. Hoppas, hoppas på att de stannar hos varandra. Han hos henne, men framförallt hon hos honom. Han behöver henne på fler än ett sätt, men det vet han väl förmodligen inte om. Hoppas. hoppas som sagt ...