Det förunderliga med musik
Hur mycket man än kan hata msn har man en guldgruva i möjligheten att kunna utbyta musik med varandra. Oftast kanske man tänkar att vad fan, inte mer musik nu, jag har min egen. Men oj vad man kan finna bra musik hos andra. Nedsätt inte andras musiksmak! Speciellt inte folkmusik, Melissa Horn för att vara exakt. Det räddade bokstavligen talat min dag idag. Den har inte alls varit komfortabel. Jag har fått ryggsmärtor, och varit grymt stressad över både praktik och okunskap över redigering. Känt mig ganska grinig och varit bra på att tycka synd om mig själv. Det är bland det värsta jag vet, då jag tidigare en gång blivit hårt anklagad för att ha gjort så utan att det var på det sättet. Ibland måste man bara få göra det för att kunna tycka om sig själv, men eftersom det inte biter på mig så, nej - det har inte varit min dag idag. Min sinnesstämning har varit som vädret, från det att jag vaknade imorse då natten fortfarande hade dagen i sitt grepp. Det har varit som om jag haft höstdepression, eller kanske snarare sorten av den djupaste vinter. Mörkret hotar hela tiden, och natten slukade snabbt dagens ljus ikväll. Kraftig blåst, som stormen i mitt inre och regn som föll likt arga tårar. Musiken kom som en skänk från ovan och omfamnade mig i sin tillit och lät som om jag skrivit dem alla själv. Tack!
Har du en famn för mig?