Att vara på riktigt

Ibland förstår jag mig verkligen inte på människor. Ibland kan man tappa tron på medmänskligheten på grund av enskilda personer. Men sedan när man möter på människor som känns som de mest ärliga och uppriktigt bästa, är det mer än guld värt. Det är ganska häftigt att man kan bli så starkt påverkad av vissa människor att de återkommer till en i sina drömmar. Men sorgligt är att man ibland kan se bra människor förändras till något de inte är. Eller rättare sagt, de vill inte ens visa sina rätta jag. De gömmer sig bakom en falsk fasad, medvetet eller inte. Medvetenheten kan kanske uppfattas som elakhet, men det går inte att jämföras med det omedvetna. Det är stor skillnad mellan dumhet och obetänksamhet, även om båda kan göra lika ont. Det gäller att kunna se igenom. Vad är då värst, kan jag tänka? Att någon är elak och dum utan att riktigt veta om det eller att medvetet vara det? Jag har inget bra svar på det. Jag har varit med om båda, och ibland förstår jag mig inte på hur man inte kan vara medveten om sina handlingar. Hur man inte kan förstå hur ont man ibland tillför någon. Det jag är mest säker på är att riktad elakhet inte är acceptabelt, oavsett vad. Jag kan inte tro att man någon gång förtjänar ont, även om det ibland känns som det. Framförallt skulle jag själv aldrig kunna göra någon illa på något sätt. Dels för att jag personligen aldrig skulle kunna göra det, dels för att jag själv vet hur det känns och vill inte att någon annan ska behöva få känna så. Åter till att vara på riktigt ... Varför? Jag skulle aldrig kunna vara någon jag inte är. Och att bli tillsagd att vara eller göra något av någon annan, ja vad fan ger den personen rätten att göra så? Det verkar så nedlåtande mot sig själv att göra så. Och mot andra, ja det är att bli förödmjukad. Elakt eller dumdristigt, man ska inte göra så. Det är inte rätt. Varken mot sig själv eller andra. Det kan få en att må så dåligt att vara i närheten av sådant. Det enda som väger upp är dessa andra människor som vet vad det betyder att vara menad och medmänniska. Med detta vill jag säga att man säkerligen kan se mer eller mindre liknande hos de flesta. Det är tråkigt, när man dessutom blir påverkad på fel sätt. Det enda man vill är att komma ifrån det så att man inte fastnar i en spiral själv. Men samtidigt kan man se det till sig själv och förstå på det viset. Att själv vara som man vill vara, och kunna möta människor på ett bra sätt som man ser är på riktigt.

Det finns bara en som du, så var dig själv!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback