Forgetmenot

Jag är inte alls mig själv just nu. Och det känns verkligen inte bra. Mycket på grund av hur jag mår rent fysiskt, för det är verkligen inte roligt att inte kunna prata. Att inte kunna säga vad man vill och allt som faller en in, när man vill. Och det går raka vägen in i den psykiska hälsan. Stress av allt som händer runt omkring kan vara skönt, men också väldigt ansträngande, speciellt på grund av fysisk ohälsa. Men rösten som sagt ... Jag har sagt det förut, min inre röst kan inte försvinna. Men jag känner hur den bleknar och blir otillfredsställd av bristen på min förmåga att kunna tala. Stressen gör det dessutom svårt att ta sig tid att blogga, vilket gör mig ännu mer desperat. Det ju ändå i bloggen som min röst verkligen får ta ut sin rätt. Jag måste återta kontrollen!