Jag har tappat min röst
Jag har tappat rösten. Det är helt omöjligt att åstadkomma ett ljud. Jag vill inte göra det heller, jag känner bara för att vila halsen så att jag kan få den fungerande igen. Det är väldigt frustrerande att inte kunna prata. Det är som ett otillfredsställt behov. Jag känner för att jag bara måste prata. Jag vill, och kommer på saker hela tiden. Kanske för att det är det enda man kan göra här. Jag pratar jämt, höll jag på att säga. Nej, men när vi inte pratar sjunger vi. Hon fick sjunga sjäv idag, M. Det är helt underbart att bo med en person som man kan säga och prata om i princip vad som helst med. Så skönt! De här dagarna har vi suttit och pratat på msn, bara ett rum ifrån. Det är bättre än att jag ska viska iaf. Och jag får min röst hörd i alla fall! För min röst kan inget ta ifrån mig. Den är min, bara min - och den finns inom mig.