Forgetmenot

Jag har inte alls följt Ensam mamma söker den här säsongen. Så därför var det väl en konstig impuls att titta på det just nu, sista avsnittet. Det är så fint att se hur de "väljer" eller snarare får den de verkligen älskar till slut. De ser alla ut att passa varann perfekt. Spciellt Annette med sin hunk. Förstår inte hur jag plötsligt kunnat bli så känslig. Det är ju bara kärlek. Ett par som funnit och börjat älska varandra. Att vara världens lyckligaste. Att få höra någon säga jag älskar dig. Man ler med dem, men någonting annat sipprar ut. Något som inte vill vara ensamt längre. Något som vill älska tillsammans med någon. Något som vill bli bekräftat och få tillbaka. Det är ju bara det. Är jag överkänslig?