Forgetmenot

Ja, jag sade ju att jag aldrig skulle säga aldrig. För nu har jag sett den. Men det hade jag förmodligen inte gjort någon annanstans eller med någon annan. För det var något som slog mig, att med rätt människor för stunden kan man nog se vad som helst. Vad ska man säga ... Det är väl ganska självklart hur den är. Men på sätt och vis ganska nödvändig att se. Varje film har faktiskt haft förklaring till varje föregående. Också den här fick man reda på det som jag ville ha svar på redan i tredje filmen, vad som hände med flickan som fanns instängd någonstans. Men det som jag irriterar mig på, men som jag också förlåter ganska lätt, är att man med lätthet drar in en ny person som varit med ända från början, synliggör en osynlig. Det köper jag dock inte till nästa film, som såklart snart ska spelas in efter jul, lagom till samma period nästa år. Nej, men man kan spekulera i vad och vem som det kommer handla om då, som det inte gjorde nu. Men jag säger inte att jag inte kommer att se den, men det kommer kräva mycket av manusförfattarna att komma på en genomtänkt idé. Det skulle vara kul om man för en gångs skull kunde låta allting repeteras och låta alla människor göra rätt, och få klara sig levande ur spelet, och inte bara av ödet. Fast det skulle väl inte göra en film av det överhuvudtaget, det är det oförutsägbara och historien bakom som gör varje film till vad det är. Sämre filmer ju fler det blir, absolut. Man skulle gott och väl kunnat klara sig med tredje filmen som den sista. Så jag anser nog den vara ett litet avslut. Är man en nörd fortsätter man. Är man filmare så är man. Äckligt smart, det är vad det är i alla fall. Mitt i allt kunde man inte låta bli att skratta när man såg "de långa fingrarna" sära på sig. De som sett filmen vet vad jag pratar om, haha. Det skulle vara intressant att vara med på en filminspelning av en Saw-film. Men stor chans att man som svensk praktikant får vara med i något amerikanskt där man inte får gå över yrkesgränserna. Don't think so!