Jag gör en Nemi
Av ren utmattning släppte allting över mig. Jag kunde inte hejda det. Det tjocknade mer och mer under dagen i huvudet på mig, och när han ropade upp mitt namn trodde jag att jag skulle svimma. Jag gjorde nog det också. När jag sedan märkte hur man kom fram till mig började jag inse att jag kanske inte alls är helt ensam. Att jag kanske visst blir brydd om. Bara det var en lättnad, och det började genast bli lättare att andas. Inte helt ensam. Men varför känns det då så tungt? Det är inte samma sak att vara ensam som att vara själv. Att vara själv, ja det kan man lättare sagt än gjort säga vara ensamhet. Men ensamhet är en känsla. Att vara själv behöver inte betyda att man är ensam. Det talar bara om ifall man är tillsammans med någon/några eller inte - oavsett om man känner sig ensam eller inte. Jag kanske inte är helt ensam. Men mina känslor är jag helt själv med. Jag orkar inte med det. Orkar inte med människors sätt att dra sig undan av rädsla när det enda jag behöver är att vara nära. Inte behöva vara ensam. Kan jag göra mig sällskap känner jag mig inte lika övergiven till mina känslor.
En Nemi som jag hittade:
En Nemi som jag hittade:
Kommentarer
Trackback