Forgetmenot

Mamma Mia, vilken överraskning! Det var mer än jag förväntat mig. Men hade man tänkt lite längre kunde man förstås förutse att vi skulle få gå på Röda Kvarn, en biograf och se något. Har velat se Mamma Mia länge nu, men jag har ju inte hunnit av all stress med flytten. Så äntligen fick jag se den. Och den levde verkligen upp till mina förväntningar, efter att jag såg musikalen för några år sedan. Då var låtarna översatta till svenska av låtskrivaren själv, Niklas Strömstedt, vilka var jättebra. Men nu, tycker om låtarna så mycket att det inte spelar någon roll. De är justerade i översättningen att passa in i handlingen, men handlingen och bertydelsen är ju ändå det samma. Man skulle nästan kunna tro att de hade filmen i huvudet när de skrev låtarna. Meryl Streep är beundransvärd och hennes toner når själahögt, speciellt i The winner takes it all. Pierce Brosnan sjunger inte lika bra förstås, men det är förlåtligt. Åsynen av Stellan Skarsgård när de tre kom in på slutet i trikåer kommer man inte glömma i första taget, haha. Full pott! Man går inte därifrån oberörd. Glad är man, men mycket känslor hinns med. Jag blev ganska känslosam i vissa låtar och började nästan själv reflektera över när jag ska gifta mig, om jag kommer göra det, och med vem. Eller vad en dröm kan göra ...