Forgetmenot

Nu! Måste ta mig tid. Har inte hunnit skriva, fastän jag haft stort behov av det. Har dessutom känt mig hämmad av alla mina tankar och känslor inför allt som händer, både på insidan och utsidan. Det som har varit och det som är. Men det händer saker hela tiden fast det är så dött här. Det finns absolut inget att göra här. Vi har börjat med filmhistoria förstås, och nästa vecka ska vi göra vår första produktion, stumfilm. Men förutom skolan finns det ingenting att aktivera sig med. Men vilka människor sen! Så underbart goa personer som jag aldrig skulle ha träffat någon annanstans. En vecka har gått och att ha kommit så nära dessa kunde jag aldrig ha föreställt mig. Vissa är lite knepigare än andra, men så underbart med andra. Speciellt när jag härom dagen lättade mitt hjärta för en tjej som själv har ett gott hjärta och stor personlighet. Stor förståelse, inte alls fördömande eller kritiserande, utan bara en god lyssnare med bra kommentarer. Är det något jag verkligen rekommenderar så är det att om man funderar på att söka till folkhögskola, så gör det! Man kommer inte ångra sig. Jag förstår mig inte på det som jag har hört om bl.a. förra årets filmklass, att den var dålig med konstiga människor och inte helt seriösa - varför söker man då? Man söker en folkhögskola för att man väljer ett intresse, man har det intresset som man vill förädla ännu lite mer. Att bara söka sig till en för att komma hemifrån är inte rätt metod att börja ett eget liv. Bästa möjliga sätt att komma hemifrån, ja. Men tänk på att det handlar om ens val till hur man vill leva sitt liv, till vem det är man vill vara. Däri min orsak till att jag tackade nej till skrivarlinjen. Trots allt, kom jag på mig själv en gång att tänka om lycka ... jag kan känna mig glad, och tillfreds ... lyckad - men om jag känner mig lycklig, nej. Det är med sorg i hjärtat som jag erkänner det...