Forgetmenot

Vi hade en övning härom veckan som handlade om att vi, på en skala från ett till tio, skulle ställa oss i frågan hur mycket vi tycker att vi själva kan påverka vårt eget liv. De flesta, inklusive jag själv, ställde sig på nummer nio. Några ställde sig på tian och ett fåtal andra ställde sig på lite lägre nivåer. När vi hade diskuterat med varandra och berättat högt för alla blev vi tillfrågade om vi ville ändra vår position. Jag hade lite lust med det, och nu mycket senare vill jag verkligen förflytta mig. Till femman minst. För visst kan vi förändra vårt liv om vi vill, det är vårt eget liv och det är bara vi själva som lever det. Men det är inte alltid det lättaste. Jag, och de andra "niorna" höll med om att människorna omkring oss gör jättemycket för oss. Också utan att vi vet om det. Men när jag nu har funderat, blir jag mer och mer fast i min åsikt att vi inte alls kan påveka vårt eget liv. Bara den grejen att jag är där jag är nu beror på att jag har sökt hit, ja. Men i slutändan hängde det på vad vår lärare, Kave beslutade sig för. Hela litt liv, min framtid och min tillvaro hängde på vad han beslutade sig för - skulle jag få komma hit eller inte. Nu är jag här - and I love him. Annat var det förra året när jag inte kom in på en folkhögskola som jag sökte till. Jag hatade henne, och att finnas till var bara jobbigt. Men ändå, om hon inte hade gjort så hade jag inte varit här där jag är idag. Man måste tänka att allt har en mening, att det finns en orsak till varför något händer. Att det har en större betydelse i längden. Men visst är det svårt när man väl utsätts. Men allt handlar om människorna i sitt liv, hur mycket de än kommer och går så påverkar de oss. Utan de människor som vi haft och har skulle inte vårt liv vara det det är. Och därmed får jag ytterligare bevis för mitt uttryck att ensam är stark. Ju fler människor som kommer in i vårt liv och berikar det, desto mer gör det oss mindre starka att klara oss själva. Observera mina ord. Människor berikar oss, oavsett om det gör gott eller ont. Man kan göra sig ett liv själv, men inte ensam.