Forgetmenot

Jag har alltid velat ha en storebror, jag vet inte riktigt varför. Men den uppfattning jag fått av storebröder är att de är omtänksamma och beskyddande sina yngre syskon. Och retsamma.. Precis som F, som blev väldigt kramgullig under vår inspelning. Inte bara kramad, utan riktigt omhållen blev man - och man behövde bara ge en blick för att få en öppen famn. Jag kunde också öppna mina armar då han snabbt kom fram som en hjälte. Jag trodde inte att jag skulle kunna komma honom så nära, men eftersom det "bara" är syskonkärlek finns ingenting som hejdar ens omtanke till honom. Det har ingen betydelse vem han är med andra, jag bryr mig inte, det enda som betytt något är det som han varit med mig. Som en storebror, en mycket kär sådan ... Han är ytlig, väldigt charmig, humöret alltid på topp, får en att alltid le. Liknat min egen yngre brorsa på många olika sätt, som att ogilla solkräm bl.a. Dock uttalade han flera gånger under de senaste dagarna att det här var den produktionen, och nu är den slut. Det var kul så länge den varade, och så vidare. Han frågade lite lätt när han höll om mig, efter att vi hade spelat in den sista scenen, om jag var ledsen. Det stockade i halsen på mig, och jag kunde inte riktigt svara - men kul hade vi haft i alla fall, bedyrade han. Jag lösgjorde mig och det var då jag hade dragit mig undan och lagt mig i gräset (läs femte inspelningsdagen). När han så satte sig ned mot mig och frågade igen om jag var ledsen, kunde jag inte låta bli att le när han sade att det skulle jag inte vara och att det är just på grund av det som han som storebror finns till hands. Skrattat tillsammans, retat varann och torkat mina tårar har han bokstavligen gjort - precis som en storebror! Tänk att jag fått min aldrig havna storebror.