Forgetmenot

Från soluppgång till solnedgång höll vår dag på idag. Tidigt imorse gick vi upp för att hinna åka in till visby, vilket tar en timme, för att komma igång i tid. Men av någon anledning gick vi redan på en gång över tid en timme när kameran slutade fungera. Men det var knappt något jag lade märke till, jag var helt uppslukad av location för dagen. Piren bakom lasarettet i Visby, med Gotlandsbåten i sikte och havet som bredde ut sig stort framför oss. Rekvisita placerade vi ut, och äntligen fick vi träffa artisten ifråga som videon är till, Jacob Felländer. Dessa två resterande dagar är för att filma scenerna med honom, och piren är hans position i videon, det andra är inklippsbilder. Det blev verkligen många foton idag, man kunde liksom inte låta bli. Jättevackert, och havet låg spegelblankt hela dagen - helt otroligt. Trots det var det den stressigaste dagen idag, men helt klart den bästa av veckans alla. Underbart med alla människor och allt som vi gör. Solbränd blir man också, stackars F brände sönder sin nacke. Jag smörjde på lite solkräm som någon hade med sig, men han vägrade och sade att solen här är svag och att man inte alls får hudcancer. På kvällen var han jättevarm och använde mina kalla händer för att svalka sig med, och sade att han hade fått hudcancer, haha. Stackars, som sagt ... Jag och M var helflummiga när vi packade ihop oss och vi hade precis satt oss i bilen, när vi märkte att de två som redan hade åkt hade nyckeln till den buss som vi skulle åka med. Det blev till att ringa och vänta på att de skulle komma tillbaka till plats. Väldigt komiskt. Hela grejen med att ha en bajamaja var ett annat jobbigt moment. Ingen ville väl direkt sätta sig där, och jag var bara inne där en gång för att inte vilja gå in dit igen. En viss person :) var vid hemfärd i stort behov av att göra nummer två, och stal istället med sig toalettpapper därifrån för att följa med oss hem och sätta sig där, haha. Älskar dig broder, det vet du ... När vi så äntligen hade kommit hem efter en lång dag, klockan var nio, skulle F tanka in material från p2-korten men ack .. En hårddisk hade förstörts totalt, och det är synd om han som äger den, för det var tydligen hela hans liv. Den andra hårddisken hade också fått problem, och F lämnade vårt place med oss allihopa jätteoroliga för vad som kommer att hända. Antingen finns det möjlighet att den ena kan fungera eller så är allt vi filmat borta. Och det blir inte kul ... Det är sant det K alltid säger; det är inte fråga om när eller om något går fel, utan i vilken grad. Vad i helvete? Efter så mycket tid och ansträngning, och så fina dagar ...