Folkhögskoleliv
Det är inte klokt ibland. Under den här veckan har det skett två misshandlar på skolan. En förra helgen och nu senast i fredags på en fest, där fönstret till ytterdörren slogs in för att ett par tjejer hade fått idén att slå ned en annan tjej. Vi vet mer än lärarna såklart, som ett par av dem kom och besökte alla klasser för att förklara läget och att man inte ska ha några fördomar mot speciella klasser och så vidare. Inte "prata" om det, utan mer köra med öppna kort. Men det går inte att undvikas att tänka såklart. Killen ifråga som hade batongen var tydligen här för att skärpa till sig för att han hade haft det bråkigt, men varför tar man då med sig en batong kan man fråga sig? Tanken och känslan är såklart skrämmande, att eftersom det är en folkhögskola finns det förstås en spridd mängd människor med olika bakgrund, och man vet ju inte vilka alla är som man går i samma skola med. Morgonen efter stod det i Gotlandstidningen om den första misshandeln och så ska det behöva hända igen, helgen efter! Kan tänka mig att det blir en jäkla kris för skolan. Relegering blir det förstås, just därför kan man inte förstå hur man tänker när det dessutom hände för inte så jättelängesen och att det var mycket ståhej kring det. Då tänker man sig verkligen inte för. Slå in ett fönster för att slå ned en tjej... Jag och M hade gått hem redan klockan elva, vi var jättetrötta efter veckan, men vi vill helst slippa det uppenbara att det började spåra ur när leken att snurra flaskan drogs igång. Inte långt efter börjar man såklart föreslå mer extrema, eller rättare sagt, sexisitiska handlingar. För att slippa se mer lyckades vi som sagt dra oss tillbaka, men det slutade med att vi inte hamnade i säng förrän klockan ett i alla fall. Istället sjönk vi ned precis där vi stod, som vi gjort så många gånger förr men det var ett tag sen sist. och pratade som bara vi kan. Tid och rum nästan försvinner när vi kommer igång med våra samtal. Och vi är så lika, känner igen oss i varann, håller med om det någon av oss säger och förstår varann så bra. Det är unikt att kunna trivas så bra med någon som dessutom kan vara en så bra person. Vi är likadana festprissar också, jag har inte sett hennes helvilda sida än, men jag är helt säker på att hon har en ;) precis som jag. Men kan lika gärna nöja oss med en mysig kväll hemma med gott att äta till i bra sällskap. Men att sitta på en hemmafest på en folkhögskola ligger under nivån till vad man tål. Jag festade inte i mellanstadiet, och det vill jag heller inte ta igen.
Kommentarer
Trackback