Som en skvallerpress
Jag blir så sur. Om man går och säger någonting i förtroende till någon, för att man själv kommit på att man kanske vill det, man vill att sin mamma i det här fallet ska veta lite om en så att hon som är mamma ska ha lite vetskap om en och kunna förstå lite i alla fall. Man kanske vill ha ett så bra förhållande som möjligt, och verkligen försöker. Men så får man tydligen veta långt efter att det har tydligen gått runt, och det vetefan hur hon tolkade det, men tydligen är det misstolkat från annat håll. Och så har den personen inte vett att hålla käft!?! Säger till och med att saker och ting går runt. Jo tack, jag vet, min familj är som en jävla skvallerpress, som såklart förvränger, och går hett så fort det händer något. Bara för att ha något att tala om, som om de själva har så tråkigt liv! Men att komma till en långt efter och klanka ned och kritisera, använda fakta emot en är så jävla fegt. Dra åt helvete, säger jag! Men nej, det såklart - de läser inte ens min blogg. Det säger ju mycket hur intresserade de är av mig... Som sagt, komma och säga och tala om för en hur man är eller vad man ska göra utan att veta någonting ska man låta bli. Och frågan är om man kommer kunna berätta saker och ting igen...