De nätterna
Snälla pappa kom med min dator idag som han fixat mobilt bredband till, så därför har jag lite mer att göra här också. Långa timmar blir det. Ensamma timmar. Nätterna är värst när jag ibland måste inhalera syre för att kunna andas, och körtlarna ligger och skaver. Att hosta eller att svälja är frågan, inget av dem får något svar. Det känns som man kan hosta upp halsmandlarna eller vad det nu är, eller svälja ned dem - men det är bara en illusion såklart. Det går att svälja om man pressar, trots att det gör ont. Så dricker gör jag, men äter gör jag då rakt inte. Känns bra att ha dropp då så att jag vet att jag inte tynar bort. Tidiga nätter blir det, och likadana morgnar. Hatar nätterna. Sedan besökstid från 13 till 19, pappa brukar komma lite tidigare och går sen när när mamma har kommit i alla fall. Jag har lyckats få ned piggelin de två senaste dagarna också, starkt gjort av halsen. Värst är när mamma går, speciellt igår kändes det tungt. Så fort hon stängde dörren började jag gråta. Och hela dagen idag var tung tills hon kom för att jag visste att när hon väl var här skulle hon ju snart gå. Hatar sjukhus - har bara en upplevelse av det egentligen, första gången jag var inlagd i vuxen ålder. Men trots det när mamma frågade om jag hade ångest över att vara här, så kunde jag ärligt säga nej.Men nätterna - de nätterna!