Forgetmenot

Sista kvällen här hemma. Jag har hunnit träffa morbrordern och kusinen min innan vi hade kräftskiva hemma hos pappa med min farfar och faster. Det känns skönt, men inte lika skönt att verkligen flytta imorgon. Känner mig minst lika ensam nu redan, som förra året vid den här tiden (eller då var det första september) och saknar att kunna ge ett godnatt sms. Framför allt att få ett sov så sött - sms tillbaka. Det är som det är. Jag kan inte göra så mycket. Nervositeten ligger och pirrar innanför bröstkorgen, likaså yrseln. Nu som mest får jag ta var dag som den kommer ... som jag mår, såväl fysiskt som psykiskt.