Forgetmenot

Det är dramatiskt att hamna på sjukhus, konstigt, nästan melankoliskt att åka därifrån. Självklart är det jätteskönt att jag nu fått komma hem, och att jag känner mig bättre framför allt. Sitter med ett stort glas saft i min egen säng nu. Inte lika skön som man inte kan vinkla hur man vill. Inatt kunde jag första gången sova bra och länge, vakande inte vid sex som vanligt och under natten. Kunde sova på sidan och med dropparmen hur jag ville. Jag hade dock fantomsmärtor efter det att jag hade fått bli av med det, och det syns fortfarande spår av hålet in i huden. Riktigt skönt att jag kunde börja dricka obehindrat utan större besvär igår, och att jag kunde få i mig mat. Jag hade fått i mig en liter när han Martin kom in, och hämtade gladeligen en kanna till av en annan smak saft. Han kom in i morse och tog tempen på mig, men sedan var han inte i närheten när mamma kom och hämtade mig. Hade velat säga hejdå till honom. Snyft, känns konstigt som sagt. Sjukhus är inte längre bara ångest för mig, inte efter den här gången. Inte efter att ha träffat några fina, gulliga personer bland personalen. Där ibland han, ja. Jag hade med lätthet kunnat dricka flera liter om det bara var för att höra och se hans glädje över det. Känns väldigt tryggt att vara på sjukhus där man snabbt kan få hjälp och är under bevakning. Och oavsett erfarenhet, även om det är det som behövs, så är det inte det som räknas - människors förmåga till empati och att sprida, om inte så sin egna speciella ;) glädje är det som betyder mest. Förhoppningsvis är det de som söker sig till vårdyrket, men tyvärr är det inte bara de. De största rävarna i spelet, det vill säga läkarna själva - som min pappa uttryckte det igår är precis likadana som hantverkare, de säger olika efter vad som borde vara samma kunnande. En som uppmuntrade och sade att det inte är farligt med alvedon, fast det inte är bra för levern, men som i och för sig sade lite annorlunda idag. - Även om läkarna är högst i hierarkin så är det inte de som behöver empatin, det är ju ändå skötarna som är en närmast och påverkar tillvaron för en.