Forgetmenot

En vecka i Värmland, Ingesund - och jag är kluven. Lektionerna har väl inte riktigt kommit igång, vi hade bara en gång i torsdags en timme att för första gången leka på golvet. Visst, okej, men jag blev väldigt störd över att vi precis innan fick veta att två i klassen har har hoppat av för att börja i årskurs två. Något som jag funderade på innan jag kom hit ifall den möjligheten fanns när man väl var här. Jag förstår att de har mer erfarenhet än de flesta andra av oss i klassen, men varför sökte de då inte andra året på en gång?!? Helt obegripligt. Det känns som att man blir diskriminerad som ettor istället för tvåor, som om inte vi har samma drivkraft som dem och också vill hålla på med teater/skådespeleri. Istället ska vi få hålla på med teater på ett bredare perspektiv; skriva dramatik, scen ljussättning mm och ve och fasa digital film. Herregud, det var inte det jag kom hit för - det har jag redan gjort. Jag är för teater och inget annat. De flesta har dessutom redan media bakgrund, så varför hålla på med film på en teaterlinje? Fattar ingenting. Vad jag däremot kan tycka om är att vi alla är nybörjare, vilket känns bra. Inte lika bra att inte klicka med alla och inte bli lika bra bemött av alla. Förhoppningsvis kommer det släppa i vår teatergrupp i alla fall, annars kommer det inte gå att arbeta med varann. Men varför ska ettorna och tvåorna samarbeta när man ändå har skilt dem åt? Varför ska vi skriva manus till dem och inte till oss själva? Och varför skulle inte vi lika gärna kunna säga att, under den så kallade färdighetsträningen man vill lära sig det som tvåorna får lära sig men inte vi? Nej, jag är kluven. Vissa människor här är öppa och snälla, andra tvärtom. Stöddiga typer och inte alls glada på att prata med nya, bara är med sitt gäng när man väl har hittat den. Speciellt i vårt hus, trivs inte alls i vårt hus. Gick det skulle jag hellre flytta till ett annat hus. Köket på vår våning ser ut som ett bombnedslag med disk, och man vågar knappt ta sig in dit fast vi bor här. Hur ska det gå? Jag är kluven. Det är bra att det är en utbildning som verkligen börjar från grunden. Samtidigt vill jag mer och annat. Kul med sång och dans, men det känns som mer lek än Marieborgs folkhögskola där lärarna sade direkt ut att de ger en verktygen för att kunna skådespela. Människorna, alla är olika och jag är medveten om att man inte kommer ifrån dilemmat någonstans. Boendet är det jag hatar mest, helt klart och därmed vissa människor som man inte klickar med. Att jag måste stanna här i två år dessutom, istället för bara ett på Marieborg är en annan jobbig tanke. Jag får åldersnoja över det. Så vad fan ska jag göra?