Forgetmenot

Sitter i min säng och äter naturgodis, i min ensamhet. Det är en ganska skön ensamhet. VI hade sett Pirates of the Caribbean, första filmen och sedan sattes andra filmen på. Efter några minuter bara visste jag att jag inte ville se den, fastän jag bara sett den en gång förut och det på bio när den gick sommaren 2006. Då gillade jag nog den, men som mitt sällskap sade tycker jag likadant nu (trots att jag inte sett den efter det) att den är dålig. Kanske för att jag vill hålla med honom mer nu än vad jag ville då, men jag tror det är sant. Det är bara första filmen som är bra - och som står för sig själv. Andra och tredje filmen är bättre ihopfilmade och är därmed, i mina ögon, sämre. Nog om det! Det känns ändå lite tomt efter att inte ha sett en kompis på ett par dagar, som om jag saknar honom. Så en tom ensamhet. Nog om det också. Idag var första dagen vi hade en riktig lektion till lite skillnad från förra gången då det mest var uppvärmning. Vi värmde upp med övningar, lekte och timmen slutade med att vi läste upp ett manus på golvet. Ett tips är tydligen att föra dagbok över det man gör, hur man känner och så vidare .. för att kunna se och lära sig om det ett steg längre, att verkligen få insikt. Det känns förnuftigt. Det som känns mest är dock bara konstigt. Konstigt att vi, jag, äntligen har börjat med det här. Äntligen och äntligen, jag har nog mest längtat efter målet ändå - fast det är vägen som är poängen och det viktiga. Kommer behöva skriva mycket om det känns det som, men jag vet inte om bloggen är det rätta för det. Eller så gör jag det i alla fall - gör det mer intimt. Men efter idag är det bara konstigt, att det har börjat och att det både är skrämmande och spännande på samma gång. Och mina tveksamma tankar. Det här kommer bli tufft ...