Hemma på scenen eller framför kameran

Egentligen är det konstigt att jag inte känner mig lika hemma här som jag gjorde på Gotland och för film. Teater var ju ändå det som jag drömde om via film. Och det jag fått. Jag vet definitivt, att det är nu som tiden är kommen för det. Tredje året gillt, jag har ju faktiskt sökt och hoppats på positivt svar i tre år, och nu äntligen. Det är jättekonstigt egentligen. Så ödesmättat. Jag hade inte klarat det tidigare, att gå filmlinjen på Fårösund var en betydelsefull nödvändighet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback