Forgetmenot

Härom veckan vaknade jag före väckarklockan av att jag nästan skrek. Jag drömde mycket som vanligt, men det sista som hände var att jag sprang ikapp en kär vän för att hinna säga hejdå när han skulle åka iväg med ett tåg. Det kom sig så att jag hoppade på tåget även jag, för att jag ville följa med. Jag skulle bli tvungen att betala biljetten ombord. (Vilket vi diskuterade kvällen innan när jag och ett par kompisar har bestämt att åka till Karlstad i helgen och shoppa.) Jag ringde min mamma som jag hade sprungit ifrån i rulltrappan och sade att jag var på väg till Stockholm med honom. När konduktören kom fram för att checka oss visade min kompis fram sin biljett medan jag tog fram plånboken. Men då säger konduktören att man inte kan betala med pengar. Jag sade att det kan man visst, det har jag sett folk göra förut på tåg - men han förklarade något obegripligt som var ganska logiskt i drömmen om att man måste ha åkt en viss sträcka först. Tåget stannade, jag fick inte åka vidare. Det stannade och släppte av mig mitt ute i en skog, någonstans som kunde ha varit precis var som helst. Förvånad och ledsen gav jag med mig och gick ur tåget, men sprang på igen för att få en sista kram av min vän. En liten obetydlig detalj var att jag råkade välta ett glas med fanta på vägen ut och att konduktören ville ha tillbaka glaset. Jag såg förtvivlat på hur tåget började åka vidare genom skogen och snart var helt borta. Dessutom var jag kissnödig. När jag började gå längs vägen och in i skogen märkte jag att jag hade gått ifrån mina skor. Barfota och iklädd en kort kjol gick jag på en dammig skogsväg, kissnödig. Inne i skogen satte jag mig ned för att kissa men märkte att det inte var helt öde, så jag vågade knappt göra mina behov. Jag gick fram till ett vitt hus och knackade på, och såg kort därefter några som gick bakom huset och in i ett annat. Jag ropade på dem och följde efter. Jag frågade var jag var och om de kunde hjälpa mig. De svarade att jag borde veta det, varför var jag annars där? Jag sade som det var, och att jag ville tillbaka till min mamma. De vägrade mig hjälp. Jag blev mer och mer depserat - jag sprang ut till vägen igen och såg en man stå och tvätta sin bil. Jag frågade honom snyftandes vart han skulle, och han sade att han skulle till Värnamo vilket inte var den väg som var åt mitt håll. Trots att jag ville ha lift med honom tänkte jag i mitt stilla sinne att han kunde vara opålitlig. (Vi hade kollat på film dagen innan, och en hippieliftare visades vara tjuv och åkte iväg med bilen han fick lift med.) Snyftandes vände jag mig om, försökte ringa med min mobil men kontaktlistan scrollade förbi m som i mamma och fastnade i sin fart, fick inte stopp - och jag vaknade med ett långsamt ryck.

Jag har aldrig förut drömt om tåg, och tåg tillhör en av de viktigaste drömsymbolerna.  

Att drömma om tåg: Tåg tilhör en av de viktigaste drömsymbolerna. Tåget för oss genom livet, och vi måste följa med vare sig vi vill eller inte, tycker vi. Men det är fel. Varje människa har en fri vilja, och är inte bara ett slags kolli som fraktas fram. Drömmen är både en varning och en maning till oss att rannsaka oss själva. Det gäller att inte komma "för sent", att inte "missa tåget". Det kan också i drömmen vara svårt att komma fram till biljettluckan - vår inre "biljettlucka" är de komplex som vi måste befria oss ifrån, så att de inte hindrar oss från att komma iväg, att nå vårt mål.

Att drömma om biljett: Biljetten representerar det vi "betalar" för resan - en önskan att fly vardagen och uppleva något spännande och underbart. Det är vanligt att man glömt biljetten eller löst biljett till andra klass men sitter i första. Hela tiden fruktar man att konduktören ska dyka upp och ta en på bar gärning. Han representerar vår inre "rättskänsla", och drömmen kan tydas så att man av någon anledning lider av dåligt samvete som även i drömmen plågar en.

Ja, det känns som att jag blivit avsläppt någonstans på vägen. Lämnad. Inte av någon, inte heller mig själv - utan som om det snarare är livet som säger sitt. Som att jag inte skulle få följa med längre, måste stiga av - och känna mig skyldig. Helt ensam. Samvetet har ont.

Mycket händer varje dag, och det gör sig bäst uttryckt på nätterna i drömmarnas värld. Därför är det lite konstigt när det har gått en tid sedan den här drömmen, när jag har drömt så mycket efter det här. Men en dröm som fastnar i minnet och som visar sig ha en viktig betydelse, är värd att granskas närmare.