Mellandagar
Juldagarna har gått fort, och nu är det minus två, tre dagar ett helt år till nästa gång. Jag åkte buss första gången på länge idag till Kista centrum, för att träffa mamma och byta julklappskläder som jag fått av henne. Det var nästan lite läskigt på bussen, fast jag gillar den rutten, och tänkte att det skulle vara skönt om det kom på någon man kände igen som ville sätta sig bredvid en. Istället satte sig en liten pojke på sätet höger om mig och frågade vad jag hette. Jag höll som bäst på att sms:a mamma om att jag var på väg, och Markus som han sade att han hette, ville veta vad jag gjorde. Han förklarade att han hade jullov och haft julavslutning för några veckor sedan, vältaligt och sött. Mamman satt snett bakom och såg till att han satt still. När hon lite bryskt tog tag i honom för att gå av bussen vände pojken sig om och ropade hejdå, Sofia. Jag kunde inte mer än att vinka och säga hejdå tillbaka. Det var en kort liten stund som förgyllde resten av min resa. Lyckligt ovetandes stod jag och väntade på mamma vid Ur och Penn, som vi hade bestämt, och det första hon sade när vi skulle till att börja vandra i gallerian var att det var dags att få vaccineringen av svininfluensan ur världen. Det hade hon alltså gruvat på under dagen, och inte förvarnat mig om. Nervositeten kom som en bomb, det gick fort i väntrummet och sprutan var lika snabb den. Ett stick, som sköterskan sade, kändes - men inte så mycket värre. Jag var förmodligen mer rädd för smärtan som skulle till att komma i armen, och det med fog. Nu fem timmar senare, kan jag knappt röra armen. Aj, aj. Vi åt en tacostallrik var i food-courten och kollade rean lite varstans. Bytte storlek på en topp som jag fick, och fick pengarna av en kofta som jag inte kunde hitta något annat för. Imorgon har jag tid att vara sjuk, men förhoppningsvis har jag så pass bra immunförsvar att jag inte blir mer sjuk än att armen är det.
Kommentarer
Trackback