Forgetmenot

Första dagen i december år 2009 som jag vaknade till idag är en solig dag. Jag hörde L borta i sin säng när våra alarmklockor ringa fråga om vi skulle ta sovmorgon. Jag hummade bara till svar. Kan man säga något annat när man ligger så skönt i sin säng? Det var hur som helst en onödig lektion, fysträning. En lektion som är gratis för skolan, man kan förstå varför de vill att man så gärna ska gå på dem - inte för att så många gör det. Vill man träna och hålla på så gör man det redan, anser jag. Annars ska det fan få vara. Själv ska jag ta med mig ut att gå senare idag, så jag får lite solterapi. Det är ganska paradoxalt att när jag som mest behöver det och vill, så kan jag ändå inte ta mig ur sängen. Istället begraver jag mig under täcket i mörkret och sover. För där är det lungt. I mörker kan jag andas. Ljuset bländar mig. Jag har blivit bra på att skolka. Har delvis dåligt samvete, inte mot mig själv dock. Själv vet jag att det är en nödvändighet och en omedveten handling, att jag hellre offrar skolan för mitt mående. Vissa lektioner är dötråkiga, som dessa lektioner som inte kostar skolan något: fysträning, färdighetsträning och palett. Det är en tisdag det. Kören är lika jobbig den, på fredagar. Teater och drama är det jag har kommit hit för, och det har inte blivit mycket av det. När vi väl gör projekt har vi fått börja för sent och det blir stressigt. Ingen kritik mot lärarna, men det är dåligt organiserat helt klart. Helst skulle jag bara vilja komma hem, få en vanlig vardag och kunna umgås med mamma. Jag längtar till julen med mys och god julmat dagarna i ända, så jag slipper oroa mig för att jag inte skulle få i mig ordentligt. Dricker c-vitamin kosttillskott och kollar ut genom fönstret, ser en blå himmel och räknar dagarna. Sexton dagar kvar ...