Forgetmenot

Puh, första föreställningen avklarad - eller snarare genrepet, med publik. Jag kände armarna börja skaka på mig redan under första delen när jag bara satt bakom ett piano och lekte radioröst. En kvinna gick ut och in minst två gånger och gjorde både mig och alla andra irriterade och som H senare sade att hon alltid brukar göra så under tillställningar, utan någon riktig anledning. Glöm att hon får komma tillbaka! Premiären är snart på ingång, om precis en timme. Det kommer förmodligen att bli en lite roligare publik, med lite folk jag personligen känner plus lärare, än nu när det bara kom människor som inte kan komma till ikväll. Det var skönt att det inte var allt för många människor under genrepet, första gången för mig inför folk. Läpparna höll på att fastna och munnen blev torr, snubblade lite på orden (tyckte jag), höll mig lite längre bak på scenen än vad det var tänkt, men annars gick det bra. Väldigt skönt! Det kommer förhoppningsvis bli bättre till nu när det är mörkt, som det ska vara då det slutar med ett mord med bara levande ljus som ljuskälla. Konstapeln behöver få lite mer aggression också, måste känna in hennes bakomliggande motiv och känna mig lite mer som en han, som det var skrivet i orginaltexten. Fortsättning följer ... håll tummarna för att det går bra ...