En solig dag som sådan
När solen spricker upp en dag som denna kan man inte låta bli att känna kärlek. Som om strålarna hittar sig en väg in i mitt hjärta och lyser upp mörkret där inne. Alltid lika hoppfull och på bra humör att vara ute i solen, springa ikapp sig själv på trottoarer och räkna alla caféer man går förbi. Känna att man har ett mål, men ändå inte. Att man har all tid i världen, och kommer på sig med att tänka att man vill, tror och hoppas att om man så bara stötte ihop med någon ... En välbekant, men ändå ny för en. Som kanske också råkar ha en likadan dag, och som stannar upp och tänker samma tanke att om man skulle slinka in i närmaste café för att ta igen tid med varandra ..? Ett delat leende som sådant vore som solsken i hjärtat, skulle värma och låta mina ögon lysa som som aldrig förr...