Mörkt blödande

Jag satt i badkaret, med armarna tätt omslingrade runt mig själv.
Som för att hålla ihop, hålla fast -
så att jag inte skulle gå sönder totalt.
Det varma, lenande vattnet sköljde över mig som en våg
och jag lät mitt huvud falla ned i händerna på mig.
När jag tittade upp hade mascaran lämnat spår efter sig
och rann nedför handlederna
som en symbol för mitt sårade inre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback