Forgetmenot

Väldigt fin och insiktsfull text. Och jag kan säga att jag kan dö med gott samvete. För är det något jag inte gör är det att säga något utan att mena det. Därför förväntar jag mig väl det samma av andra människor. Visst, människor felar och gör misstag. Men det är misstag. Så länge det är misstag är det lättare att förlåta. Om det sedan är obetänksamt på så sätt att det är för lite genomtänkt, att det inte är det överhuvudtaget eller obetänksamhet över vad konsekvenserna blir av den något genomöverlagda handlingen gör förstås också skillnad har jag funnit ut. Jag har svårt att tro att människor är helt igenom onda. Att någon bara kan göra ont... Jag brukar oftast se det goda, vill så gärna se det. Men ibland är det så svårt. Speciellt om någon inte visar vem den är. Men man kan ju inte lika gärna tro att någon är naturligt ond bara för att den råkar vara sig själv? Eller? Det är ju det man inte vet, är den sann eller inte? Men jag tror människor överlag vill kunna göra misstag. Men varför det? Varför göra det när man kan göra rätt från början? Framförallt är de bra på att snacka. Mycket prat och lite handling. Jag kan inte dra alla människor över en kant eftersom jag själv varken gör det ena eller andra. Man måste tänka på att mena det man säger, annars spelar det ingen roll vad man säger. Då är det bättre att vara tyst. Värst är när man säger något och faktiskt gör något annat. Det kallas hyckleri, det ordet har jag hatälskat ända sedan jag var liten och fick lära mig vad det betydde. Det spelar inte någon roll vad man säger, det är det man gör som räknas som jag hade som premiss i början av det här inlägget, kan jag inte längre säga med lika stark övertygelse. Det går att jämföras. Man kan inte prata om handling, när det bara är något som syns. Samtidigt är ord det bästa vi har, om de är riktiga och välmenande.