Tågmaffia
Som vanligt, som jag lärt mig, sätter jag mig på det yttersta sätet i framåtåkande position för att inte bli åksjuk. Inte vad jag behövde när jag redan hade orolig mage imorse. Snett framför mig sitter en kille med hörlurar, ser lite sådär farlig ut. Efter drygt en kvart kommer en kontrollant fram, en ganska grandios man med mörkt och urtunnat, bakåtslickat hår. Killen framför mig betyder såklart trubbel, och har varken giltig biljett eller legitimation på sig. Mannen börjar förstås snacka allvar och förklarar situationen. Killen försvarar sig med att det är hans skola som står för det på något sätt, men han blir anvisad att skriva på och under en blankett och bekräfta vilken skola han pratade om. Samtidigt kommer en annan kontrollant fram och räcker fram ännu ett till papper, och snart har det kommit fram tre män till. Lika stora och mörka, som om de vore maffian. De hade ju dessutom typiskt italienskt utseende, så vad ska man tänka? Kände mig väldigt liten och instängd där jag satt, som snabbt och snällt visade fram mitt sl-kort. Cellskräck med andra ord. Som tur var ställde varken någon av dem till med någon scen, och det enda som hände var att de fortsatte ganska länge med att skriva i sina papper, som om de skulle kolla upp faktan de hade fått på plats. Killen frågade till och med hur mycket det skulle kosta om han mot förmodan skulle få betala. Som om han "erkände" att han skulle få behöva göra det (!) Ett tusen två hundra, sade "Gomorra - ledaren". Mer vet jag inte om den saken, och maffian löstes upp vid Hötorget färdiga med sin räd.