Forgetmenot

Jag har funderat lite på nyårslöften, men det har inte känts som att det funnits tid eller ork till att fullfölja dem. Det började med att jag kom på mig själv att inte komma ihåg det gångna årets löften (!) och därför kunde jag heller inte uttala mig om ifall jag lyckats infria dem eller inte. Jag gick tillbaka i bloggen och läste mina egna ord om att jag vid det årsskiftet inte ville ge mig några löften som jag inte kan hålla. Men något jag ville var att i så stor mån som möjligt kunna föra mig med ett mer öppet sinne, att varken vara förhastad eller för eftertänksam. I och med det inte heller fastna i det förflutna eller framtiden. Men det bästa, som jag själv tycker var klokast, var att inte låta vare sig det ena eller andra bli likt ett mantra. För det om något gör att man fastnar. Och visst måste jag säga att det blivit som jag förutspått, utan att jag som sagt tänkt på det. Men dock kan jag erkänna att det varit emot det också. Det året! Det året kommer jag minnas som det när allt vände. När jag sökte till Gotlands folkhögskola, målet var att komma hemifrån. Förhastat tog jag första bästa chans när jag kom in på skrivarlinjen. Men sedan fick jag "en till" chans, när jag kom in på filmlinjen. Jag var tvungen att tänka efter, eller snarare känna efter, vilket nästan ledde till att jag stod kvar med tomma händer. Men med lite ihärdighet så blev allt som det skulle. Det här årets löften? Jag tänker absolut ha samma öppna sinne detta år. Ingen dörr slås igen här, inte! Givetvis har jag mer som jag tänker uppnå med mig själv i år. Men det återstå att se... Läsa, menar jag såklart! Jag tänker inte komma att se, jag ska ha dem i åtanke och nära till hands här snart. Men som det är just nu kan jag inte ge dem och riskera att de flyter ut på hal is.