Nytt tillskott i familjen
Hon är så söt, lilla underbara och älskade Magdala. Hon brukar kuttra som den Gizmo, den snälla gremlinsen: Mrrrjau! Jättegulligt! Jag satt med henne en lång stund idag och bara kände värmen från den lilla kattungen. Jag ville bara ha henne närmare och närmare, och hon förstod det nog eftersom hon till slut gav med sig och flyttade allt närmare mitt bröst från att först bara ha suttit i knät på mig. Till slut kurade hon ihop sig på min axel, men det var inte riktigt så högt jag ville ha henne. Lagom i höjd med min haka så att jag kunde se och insupa varje liten detalj av henne, låg hon en lång stund och vi njöt nog båda två av det. Det var en egen liten sfär vi skapade för en liten stund. Vi andades samma luft, kände varandras värme och hade det så lungt och rofyllt. Jag kunde känna hjärtslagen innanför den lilla kroppen, den mycket lätta vindpusten när hon andades ut som genast blev min inandningsluft och hennes spinnande läte som kändes igenom pälsen. Flera gånger fick jag pussa henne på munnen utan att hon protesterade. Och jag tackade Gud för att jag inte blev allergisk, som jag annars alltid är. Hur mycket jag än luktar och borrar ned näsan i den mjuka pälsen under öronen nyser jag inte. Hennes stora ögon kollade ibland på mig, men annars hade hon dem slutna. Hon hade fått slicka i sig en stor klick grädde från mitt finger lite tidigare, när jag åt en jordgubbsbakelse. Så det måste ha varit genom det som jag fick hennes kärlek. Kärlek, ja. Det är lätt att få kärlek när man är en lite och söt kattunge. Det är nog det främsta djuret som får mest kärlek och uppskatting. Så vart ska vi andra vända oss, vi människor som behöver minst lika mycket bekräftelse och som vill bli behandlade som om man vore en katt?
En cool bild, är vi inte lika?
... och en söt!
Hon älskar blad
och att upptäcka att hon har en svans :)
Ett annat intresse är att jaga råttor, dammråttor! haha
♥