Forgetmenot

Det är farligt att vakna gråtandes, hela dagen blir en illa berörd sådan. Så synd att det blev just idag, som jag hade längtat till i en hel vecka. Men det går inte att göra något åt det nu. Äntligen har jag i alla fall gjort något rätt, fastän jag kanske inte ville det. Det är ett av mina nyårslöften som jag haft i tankarna; att bete mig så rätt som möjligt inför mig själv. Så att jag slipper dåligt samvete mot mig själv och smärtan i och med det. Att inte låta mig bli utnyttjad, och att inte tillåta mig att bli sårad av andra. Hur ont det än kan göra gör rättvisan mig ändå något gott. Att vara rättvis mot mig själv, ja, mer kan jag inte råda över. Det går inte att kontrollera smärta. Men mår man verkligen bättre på det viset? Om det visar sig att det går emot ens vilja? Hur kan man vilja!?! när det gör så ont.