Forgetmenot

Jag hittade ett test som skulle visa sig veta vilken man frisyr man passar i. Klippt och klart ;) gjorde jag det, och trots lite flummiga frågor så stämde det överraskat överrens på mig. Kvinnligt och romantiskt - det är min stil. När jag sedan gjorde testet på min mamma så stämde också den beskrivningen väldigt bra in på henne. SATSA PÅ lugg, för tusan! Haha, men även att om man inte vill ha lugg är ett axellångt, lite uppklippt hår din melodi. Det är min mamma upp i dagen, hela beskrivningen. Slutsatsen är att man redan har "sin" frisyr. Jag med mitt långa, uppklippta hår och mamma med sitt korta, ljus rufs. Vi kan oss, kan man säga. Appråpå det har jag inte varit hos frisören på jättelänge, på flera år faktiskt. Jag tappade förnodligen förtroendet till dem på vägen någonstans där, när håret började bli viktigare för mig. För visst är håret det viktigaste man har. Den visar som sagt ens personlighet, till viss del. Men såklart jag har klippt mig, har bara kunnat lita på min bästa kompis som gått frisörlinjen. Det är det enda, hon är inte ens frisör idag. Men ändå är det hon som får klippa mig. Då kan jag lungt säga vad det är jag vill ha, och får den bästa kommunikationen med henne. Andra frisörer vet jag inte... Jag skulle vilja gå till en frisör och säga: Gör mig snygg! Men jag tror, eller jag har läst det, att de har allt för lite kunskap om färg och form för att kunna reda ut vad som är det bästa för en och varje individ. Därför är det bra att det har kommit en sådan utbildning, istället för alla dessa utbildningar som lär ut hur man klipper. Såklart de måste kunna klippa, men det är väl inte riktigt det som är grejen. Man vill kunna lita på att frisören vet vad hon håller på med när man sätter sig under saxen. Passar man i lugg, funkar mitt hår med lugg, vilken nyans i vilken färg..? Listan kan göras lång. Men, som sagt - just nu trivs jag i mitt hår.