Forgetmenot

Tina - What's love got to with it, en jättebra film som handlar om Tina Turners liv. Hemskt att se, hur hon blev berömd och misshandlad av Ike Turner och att hon till slut i alla fall lyckades ta mod till sig att bryta sig loss från honom. Det är inte bara kärleksöden jag blir känslig av har jag nu förstått. (Har jag blivit vuxen eller? :P) Jag ville helst gå ifrån teven när jag förstod att han skulle göra något hemskt med henne, när hon inte hade sjungit så som han ville, och när hon redan hade blivit bra misshandlad flera gånger tidigare. Och, usch. Jag tänker inte säga något om det. Jag kan inte avgöra om Angela Bassett kör playback av Tina Turner, eller om hon sjunger själv. Men hon gör Tina Turner verkligen bra, jag känner till mer om låtarna än henne själv. Så det var en en överraskning att det korsklipptes från Angela Bassett till Tina Turner i egen person, när de sjöng på What's love got to do with it. Älskar den låten! Mer troligt att det var den som avslutningsvis skulle summera filmen än Simply the best, som också den är bra.

En annan bra film jag såg nu i veckan var Matte söker husse. Jättegullig och kul film med Diane Lane och John Cusack som de sökande två, med hundar som inte ens är deras egna. Väldigt förutsägbart, men helt klart värd att ses. En byggsten i filmen, (som, om den inte hade funnits där, inte hade gjort filmen till det den var), ville jag bara slå på tills jag blev blodig. Det var när hon utan att tänka, känna eller fatta försökte dejta någon som hon inte borde ha gjort, som hon om vore desperat. Hon visste ju (omedvetet) vem han var, men ändå... Det är en skräck jag har; att göra något bara för att. Att vara likgiltig inför vad som än händer, bara göra det för sakens skull, och inte ha några känslor för det. Skulle aldrig sätta mig i en sådan situation, skulle aldrig vilja snarare, för tyvärr kan det.. - eller ska man rättare sagt säga att man är rädd för att det kan hända? Vad gör man då? Provocera fram känslor hos sig, men räcker det? Man måste också aktivt göra något till sin fördel. Visst, det var inget varaktigt det hon gjorde, och det urartade sig bra som de flesta romantiska filmer brukar göra. Bra skådespelar - och hundinsatser :-)

Jag läste något för inte så jätte länge sedan om att romantiska filmer skulle förstöra kärleken, och att det ger både orealistiska och ohälsosamma förväntningar på riktiga förhållanden. Att det inte är bra att se romantiska filmer, för de får en att tro kärlek är mycket större än vad det är. Att kärleken, den stora, inte finns så som den skildras i romantiska filmer. Att det bara finns en perfekt partner, att man på en gång ska förstå varann så bra och får en att tro att man inte behöver jobba på relationen. Och så blir man besviken. Bullshit! säger jag. Varför skulle romantiska filmer förstöra kärleken? Skulle kärlek förstöra kärlek, med andra ord? Tror inte det! Tvärtom! Kärlek föder kärlek. Såklart man är realistisk. Är man två så kräver det att man är två om det. Jag om någon, som flera gånger har lovordat Notting Hill, vet hur kär i kärleken man kan vara. Men inte har det förstört mig på något sätt, tvärtom. Romantiska filmer får en att tro på kärleken. Tycker man tillräckligt mycket om det så att man kan säga att man älskar, vet man att man kan älska, och då vet man att kärleken finns. Drömmer man om det riktigt hårt, och hittar den så vet man. Att antingen den första kärleken är den största. Eller så vet man efter det, att den stora kärleken finns, eller viktigast - att man kan älska. Så varför nöja sig med mindre när man vet att den stora kärleken finns? Visst kan man finna det stora i det lilla, men även det kräver att man är uppmärksam på kärleken. Men det såklart, tror man inte på den så finns den väl inte... Det blir vad man gör det till. För att dra en till klyscha så måste man påstå att det man inte vet lider man heller inte av. Nej, då kanske man inte finner kärleken heller, om man inte vet hur den kan se ut. Och förlorar man den...? Ja, man kanske lider av förlust. Men man vet att kärlek finns, man vet att man kan älska. Nog är det väl bra än att aldrig ha känt något liknande? För kärlek finns! För jag har upplevt den, och vet att jag kan älska. Se en romantisk film, vettja! och upptäck den själva.