Att lära sig av sina misstag
Jag trodde man brukar lära sig av sina misstag - men det gör tydligen inte alla.
Och även om man lär sig ett visst beteende hos någon och vet vad man kan förvänta sig, dvs mindre, så kan man inte låta bli att hoppas på förändring. Eller inte, till slut blir man bara avtrubbad att det paradoxalt nog inte spelar någon roll. Är det bara den idioten som förblir idiot, eller är det för att man förtjänar ett sådant beteende? Nej, inte, aldrig. Men vad fan ska man tro när man dessutom har uttalat det högt för personen att det är fel det den gör, som inte verkar bry sig ett enda skit?
Det är inte samma sak som krossade förväntningar - bara sann folkvett att höra av sig när det kommer förhinder i vägen och inte vänta på att den andra ska höra av sig bara för att man själv inte gjort det! Men som sagt - det kräver ömsesidigt kunnande om varann för att kunna förutse vad som kommer komma eller inte.
Blir man däremot förolämpad på köpet så kan man räkna med att det är en idiot man har att göra med!
Att lära sig av sina misstag behöver inte bara innebära att göra annorlunda nästa gång om det blivit fel första gången. Är det ett självklart fall, så självklart! Men poängen är att resultatet ska bli ett annat. Om man vet att det blivit fel, och blivit anklagad för att det är fel, det gör ont eller att det av någon anledning är fel - så borde man sträva efter att det ska bli rätt eller åtminstone annorlunda. Nästan, det gör lite ont att säga och behöva medge det, så att man ska försöka göra fel (så att man vet skillnaden på rätt och fel!) så att det slutligen blir rätt. För man ska ju trots allt lära sig av sina misstag, med det sagt inte säga att man ska göra misstag eller skylla på dem.